Leif GW i majonnäs.

Idag mailade jag en av mina mycket få idoler. Han heter Leif GW Persson. Så här skrev jag:

Leif. I Nöjesguiden har vi ett stående format som kallas "Döskalle & Mästerligt". Det är en intervju där vi varvar nästan obehagligt insmickrande frågor med något mindre charmanta dito. Och nu undrar jag om du skulle kunna tänka dig att ställa upp på en sådan. Det hela är över på en dryg halvtimme och gör nästan inte ont alls. Det skulle göra mig överlycklig om du tackade ja. Och det vill du väl?

Hälsningar,
Hannes Dükler
Nöjesguiden


Och så här svarade han:

Hannes. Jo, jag älskar smicker. Kan ta hur mycket som helst faktiskt utan att uppleva annat än en stor inre frid och en känsla av... äntligen lite rättfärdighet! Mot minsta kritik är jag dock mycket avog. Hennes Kunglig Höghet på ärten är en hårdhudad sälle jämfört med mig i det sammanhanget. Jag ställer alltså gärna upp förutsatt att det inte blir "jönsigt" (du förstår vad jag menar) och jag kan göra det redan i slutet av mars. Innan dess kan jag inte eftersom jag skall resa runt i Europa och smörjas in med majonnäs av beundrande skaror och med anledning av utgivningen av min senaste roman. Så hör av dig efter den 17 mars.

Leif GW

Jämnt skägg (krönika i dagens Metro).

Vad är det som händer när folk skaffar skägg? Inom kulturlivet är det uppenbart – man går från medioker till magisk.
Se bara på Örjan Ramberg – Före: ”Stjärna” i ”Sökarna” och ”Svindlande affärer”, Efter: Strålande Edgar i ”Dödsdansen” på Dramaten (premiär i lördags). Eller Jeff Daniels – Före: Ena halvan i ”Dum och dummare”, Efter: Briljant och bitter i ”The Squid and the Whale”. Och Leif Pagrotsky – Före: Vissas kulturmaskot. Efter: Allas kulturmaskot – och organist i Atomic Swing. För att inte tala om tomten – innan han skaffade skägg var det inte en jäkel som tog honom på allvar. Idag är han ju mer eller mindre en institution. Kan någon endaste ens tala om vad tomten gjorde innan han skaffade skägg? Nä, precis.

Sedan har vi visserligen några få personer där deras framtoning inte förändrades nämnvärt trots ansiktsbehåring – som Jan Malmsjö, Saddam Hussein och Sven Wollter. Men i de flesta fall är ändå skägg en enkel biljett till lycka och framgång efter år av stretande i kulisserna. Så nu väntar vi bara på att även Gerhard Hoberstorfer, Dan Ekborg och Amanda Ooms kastar rakhyveln i soporna.

Otack är världens lön.

Nu är en av mina döttrar på väg till Paris. Jag tycker att det är orättvist.

Mycket roligt.

Humor.

Hannes Dunkler.

Hemma igen. För sexton minuter sedan satt jag i sändning. På en timme har jag alltså hunnit duscha, ta taxi till SVT via barnens mamma för att lägga N:s ledighetslapp i brevlådan så att hon kan lämna den till sin fröken idag, få smink, bre en macka och ta en halv kopp kaffe, dela soffa med KG Bergström, gå in i studion, sitta där i en kvart, plocka av mig micken, få en taxi beställd, åka hem. Varför kan man inte alltid vara så effektiv? Har fortfarande tv-sminket på, kanske ska behålla det så man ser någorlunda levande ut idag. När de ringde från SVT igår kväll var jag som alltid nästan autistiskt noga med att de fick till stavningen på mitt namn. Och så sitter man i TV-soffan och blir presenterad som "Hannes Dunkler". Barnpsykologen Malin Alfvén som var med i soffan träffade jag strax före jul när vi var med och sände en radiopilot med Jonas Leksell, ett program om barn som Baluba skulle försöka sälja in till SR. På väg upp till studion idag kommenterade jag att de aldrig hörde av sig sedan, att de tydligen inte lyckats få igenom det. Då sa Malin att det visst hade blivit av, de hade kontaktat henne nyligen. Buhu. Eller nåt.

Helgen i korthet (namedroppande viggohommage).

Fredag.
Stockholmspriset i Rikskonserters lokaler vid Nybroplan. Börje Ahlstedt var konferencier. Felix Herngren försvann när han skulle ta emot priset i filmkategorin. När Daniel ringde honom på mobilen svarade Anders Timell. Försvinnandet är fortfarande outrett så vitt jag vet. Musik av Cornelia Dahlgren och tre musiker i Markus Enochson-masker. Helknasigt. ALLA gick och kissade under låten som lät som "Hundarna brinner". Tio bussar tog gästerna till KTH/Nymble. I varje buss spelades Gustav Gelins sightseeing-CD. Bakom mig satt Gustav och skrek "Höj!". Mycket Gustav för pengarna. Och extremt mycket folk på festen. Träffade (förutom redaktionsfolket) Tommie, Maina, Stefan, Claes, Micke, Stelly, Christian, Hanna, Johanna, Viktoria, Patrik, Anna, Anders, Tor, Lina, Anton, Emma, Kjell B. Sahar var stressad med goda skäl - 600 glas var "försvunna". Svinhalt på väg hem längs med Valhallavägen klockan fyra.

Lördag.
Daniel ringde klockan sex. Det låg två outhämtade biljetter till premiären av "Dödsdansen" på Dramaten i biljettkassan - klockan sju. Ringde Anton som tog sig in till stan i ilfart. Örjan Ramberg var HELT makalöst bra. Stina Ekblad var inte heller fy skam. Björn Granath som kusin Kurt liknade mest en dupontare på betablockerare. Svinfin scenografi. Vad hade O´Neill eller Norén varit utan Alice och Edgar? Mer Börje Ahlstedt (den här gången i publiken). Därefter Annakhan och McDonald´s.

Söndag.
Städade, skurade golv, diskade disk. Sedan premiär för "Darling" på Saga och fest på Anglais. Mötte upp Carolina utanför. Inte så många man kände igen – hejade på Fredrik Heinig, Erika Wasserman, Christian, praktikant-Daniel och Quetzala. Filmen var nästan lika bra tredje gången. En Jonatan från "Gomorron Sverige" ringde och ville ha mig i soffan 06.40 måndag morgon för att prata tidsbrist som småbarnsförälder, vårdnadsbidrag och pappaledighet, så jag gick hem kvart i tio för att läsa på lite. Vilket jag alltså ska göra nu. Taxin hämtar mig 06.05, dvs snart.

Baaad NPS.

Idag skrivs det om att Filminstitutets vd Cissi Elwin skyddas av två livvakter efter att i brevform utsatts för hot. Då varken Elwin eller någon annan på Filminstitutet vill uttala sig om vem som ligger bakom har det såklart börjat spekuleras. Någon som minns detta?

Some Prisutdelningar Are Bigger Than Others.

Igår hade vi sista jurymötet inför Stockholmspriset imorgon kväll för att spika vinnarna i samtliga kategorier. Vi åt små feta korvbitar, kex och ost som vi sköljde ner med whiskey i konstiga glas. Jag hamnade i underläge när vi kom till kategorin Årets Blogg men kompenserades i TV- och Filmkategorierna. Det var lite komiskt att vissa började ifrågasätta de nominerade i flera kategorier – två dagar innan utdelningen, när alla nominerade redan utannonserats i förra tidningen. Tidigare under kvällen hade jag och barnen varit på Mamas inflyttningsmingel där jag drack två öl med Anton (som vi mött upp på Stureplan innan) samtidigt som olika barn kom fram och räckte över tuggade, utspottade snittrester i mina händer. Efteråt berättade de för mig att de haft skittråkigt. Trevligt.