Smakprov på dialog från den novellsamling som jag jobbat med sedan någon gång under stormaktstiden.

”Jag har hört att de andra kallar dig Lars”, sa han.
”Ja. Jag heter det, så det är väl inte så där jättemärkligt?”
”Jag menar att du kallas inte Lasse.”
”Ingen kallar mig Lasse.”
”Okej.”
”Vadårå?”
”Va? Nej, det hade bara varit lite roligt.”
”Hurdå roligt?”
”Att du heter Fähr i efternamn.”
Jag såg på honom och väntade på en fortsättning.
”Lasse Fähr.”
”Ja, det var ju skoj. Känner du någon annan som också heter det eller vadå?”
Fredrik puttade till en av kartongerna med foten.
“Var vill du ha dem?”
“Nä, de står nog bra där de står”, sa jag.