Tänk så mycket enklare det hade varit för det illiterata svenska släktet om det hetat augustus-, claudius-, nero- eller caligulasallad istället.

Nulla dies sine linea.

I rummet intill sorterar nu samma dotter ut prylar hon inte ska spara...

En dotter sovande i knät, en på RixFM-festival i Kungsan. På ettan Jerry Maguire, filmen som innehåller en hel del av vad en film inte bör innehålla.

Kasuar Friday!

Svenska melodifestivalvinnartitlar som Ajvide valde bort: "Det blir alltid värre framåt natten", "Det gör ont", "E' de' det här du kallar kärlek?"

OS-maskotar som även går att använda som ölöppnare. Bara i England.

Betygskalan ändras IGEN – från MVG, VG, G, IG till A, B, C, D, E, F. Vad är det för fel på gamla 1-5? Färger? Djur? Olika sorters pasta?

En låtstöld av ofantliga mått. Spela först Dusty 0:45-1:15, sedan dinga linga Tjyvlena.

Tog en kvällspromenad Valhallavägen-Nybroplan-Tegelbacken-Västerbron-Slussen-Gamla Stan-Nybroplan-Valhallavägen. Mötte Björn Kjellman två gånger.

Björn som Babar.

PRO-stämma eller Babels tv-publik?

Dagens genrebild.

Är hon död? Är det kanske en tavla? Har han målat den? Blev han inte nöjd? Är han inget bra på att rita huvuden? Är det Chris Isaak?

Man i tights.

Började dagen med en rask promenad på knappa två kilometer till Rigoletto för att se Ridley Scotts Robin Hood. Summering: Max von Sydow pratade som Yoda, ni vet med de där harklingarna efter varje klokhet. Jag såg inte att William Hurt var William Hurt förrän två timmar in i filmen, trots hans omåttliga karisma. Men det jag inte kunde släppa var det här med ridningen. Det var mycket folk till häst och visst har jag sett folk rida förr, men jag kunde ändå inte sluta tänka på det konstiga med hela grejen. Att man hoppar upp och sätter sig på ett djur som sedan springer iväg medan man håller sig kvar på dess rygg. Som om det var den naturligaste sak i världen. Det är det nämligen inte.

Sedan gick jag hem för att skriva klart ett s.k. humorjobb samt gav mig på Alain de Bottons The Art of Travel som stått i hyllan några år och som jag äntligen fått skäl att läsa. Tänk att det ska krävas en fakturerbar bevekelsegrund till vissa saker. Min självdisciplin är uppenbarligen ej på topp.

Erlend och jag.

Den här veckan har jag delat ambition med Jimi.

Hundra spänn på att du inte visste vad äggskärare hette på lettiska.

Otäck människosyn.

"Sometimes it's interesting to see just how bad bad writing can be."

Dagens huvuduppgift: Att skriva ut min intervju med Jonas Eskilsson (till höger) som vi träffade i Central Park härom veckan och som i höst spelar Joe Gillis i GöteborgsOperans uppsättning av Sunset Boulevard.

Söndagspippi.

Kanske det mest välsmakande jag är i stånd att tillaga – och bara sex ingredienser! Koka potatisar, en hel citron och en hel vitlök delad i klyftor i tolv minuter. Tryck in citronen, vitlöken och en näve timjan i stjärten (på kycklingen). Gnid in med olivolja, salt och svartpeppar. In i ugnen på 200 °C. Skaka potatisarna fluffiga i kastrullen medan de fortfarande är varma så blir de extra frasiga. Lägg potatisen och rosmarin kring kycklingen efter 45 minuter och låt allt stå inne lika länge till. Det är allt.