Jaha, då var man närmare 70 än foster...

Önskas: Cineastiskt dagen efter-piller.

Låt mig säga så här. Efter visningen av Couples Retreat igår struntade jag i efterfesten och åkte hem. Sedan duschade jag. Länge. Hopkurad i fosterställning, hulkande. Bestulen på två timmar av mitt liv som ingen någonsin kan ge mig tillbaka. Ska dock försöka kompensera förlusten något med att se Upp ikväll.

Kanske ingen ny Citizen Kane, men...

Snart ska jag ta mig ungefär 200 meter i nordöstlig riktning och skänka lite glans åt galapremiären av Couples Retreat. Vince Vaughn är där. Och Jon Favreau. Samt Malin "Ackerman". Kattis sitter här och pratar om att hon nog inte orkar följa med, dels för att det var höstpartaj på redaktionen igår, dels för att hon åker till NYC imorgon bitti. Stackarn.

Per: Definition.

Det här är Per. Vi pluggade copywriting ihop på RMI-Berghs 1994-95. Mitt första intryck av honom var att han var en ganska dryg typ. Hela klassen satt i klassrummet uppe i Münchenbryggeriet och pratade gemensamt inköp av laptops och Per berättade att han hade kontakter som kunde fixa datorer till bra pris. Jag kom att tänka på den där typen i högstadiet som alltid skulle fram och fixa med videon eller tv:n när det skulle visas något program från Utbildningsradion och läraren inte lyckades få fram någon bild. Men det där intrycket gick över och idag är Per den enda från Berghstiden som jag har hyfsat regelbunden kontakt med. Senast vi sågs var den 5 oktober då vi åt kebab respektive turkburgare i Hötorgshallen. Sedan tog vi en kaffe på Mojo om jag inte minns fel. Det var tider det.

Hate Actually.

Just nu pratar alla på redaktionen om Love Actuallys storhet. Jag kan inte tro mina öron. Love Actually, Richard Curtis gränslösa sliskfestival från 2003 som innehåller några av filmhistoriens otäckaste scener. Jag tror inte att något så insmickrande har sett dagens ljus sedan Idi Amin "fick" titeln "His Excellency President for Life, Field Marshal Al Hadji Doctor Idi Amin, VC, DSO, MC, Lord of All the Beasts of the Earth and Fishes of the Sea, and Conqueror of the British Empire in Africa in General and Uganda in Particular". Men jag säger ingenting. Låter dem hållas. Biter ihop.

Orättvisa.

Medan min dotter befinner sig på en glaciär i Sölden (13-årspresent) sitter man här och läser korrektur. Försöker dock kompensera förlusten av österrikisk alp med... annat. I kväll träffa D och se vad vi tar oss för, hur som helst börjar vi på Morfar Ginko. I morgon ”Höstpepp med mat, dryck och överraskningar” en trappa upp och därefter träffa M på Sacre Coeur. Och på torsdag galapremiär av Trubbel i paradiset på Rigoletto. Vad är väl en bal på glaciären...

Expressen goes haiku.

Jag har verkligen försökt få till någon bra rubrik...

Skrivarlya.

Jag vet inte om det är någon fin gammal östermalmstradition, men i morse var det dags för Hattparad i Miras skola. Alla tredjeklassarna hade tillverkat hattar på hösttema som de paraderade med genom aulan under ledning av Carlos vid pianot. Bäst/bisarrast var den hatt som var till förvillelse lik en KKK-kåpa och bars av en liten nioårig gosse.
Innan paraden satte jag mig i fiket på Garnisonen för att skriva lite. Miljön var inspirerande på sitt eget speciella tyska tunbjörkska vis.

Det slog mig plötsligt vilket fult ord "Kök" är. Kanske det fulaste ord vi har. Smaka på det. Kök. Det är ju inte klokt tamefan. Störtfult.

Åh, vilken torsdag (i torsdags)!

Dagens post: En CSN-påminnelse på 6 513 kr, en revisorsfaktura och 2 x Etgar som plåster på såren!

Odiskat.

Fredagsmiddag hos familjen Westlund på Regeringsgatan. Lördagsmiddag hos familjen Bolinder på Riksrådsvägen. Söndagsfrukost hos Grandpa på Fridhemsgatan.
Kanske den första diskfria helgen sedan jagvetintenär.
Inte dumt alls.

Apkonster.

Jag har precis varit på pressvisningen av Jesper Ganslandts Apan. Och jäklar vad jag måste omvärdera Olle Sarri som jag fram till idag sett som en högst medioker skådespelare. Inte mycket till recension måhända, men ändock en rekommendation att se filmen när den har premiär fredag nästa vecka.

I´ll Take Sweden! Ja! Ja!

Kor och ost och sköna damer.

I går gick en bisarr Bob Hope-film från 1965 på teve som utspelade sig i Sverige innehållandes moraliskt förfall, Fargo-"Jaaa":anden och Frankie Avalon sjungande "I´ll Take Sweden" (för övrigt filmens namn, men fick heta "Svedala, alla gånger" här). Bob är missnöjd med dottern Jojos val av man och skickar henne till Sverige för att få henne att glömma alla tankar på giftermål. Men när hon konfronteras med det lössläppta Sverige och i synnerhet snuskhummern Erik Carlson inser Bob att det där bröllopet kanske inte var en så dum idé ändå. Tagline: "If Blondes have more fun... then Sweden's got to be the funniest place on earth!". Se sju svängiga screenshots nedan!

Tio titlar som jag önskade att jag hade tid att ta mig an. Pensionen är visserligen bara 29 år bort.

Hittade den här apan eller vad det är i garderoben, antar att det är Mira som gjort den på dagis för några år sedan. 29 000 spänn, någon?

Blev lite inspirerad bara...

That´s what I call referenshumor! Fint pris utlovas till det först öppnade rätta svaret...

Bomben är släppt i dagens KulturExpressen. Kanske det största avslöjandet sedan... Anna Ankas Fröken Sverige-bluff?

Rakt ner i fickan.

Idag fick jag ett mail från Natur & Kultur. Man ville ha med ett utdrag ur en gammal artikel som jag skrivit härom året – att använda i läroboken Svenska i dag – Lärobok 8. Artikeln hette enligt kvinnan på förlaget En komikers uppväxt. Jag kunde inte dra mig till minnes vad det var för text och googlade fram den. Det visade sig vara den intervju jag gjorde med Björn Gustafsson i början av förra året. För övrigt hans första större intervju. Jag beskrev i artikeln hur det kändes som om en frisk bris svepte över alla de trötta gamla haderittankomiker som man brukade se i Parlamentet när Björn, "med en flickfrisyr från 1600-talet" som han själv kallade det, dök upp i programmet. Att man nästan kunde ana något som liknade den briljanta brittiska förlagan, If I ruled the world med Clive Anderson som programledare och bisittarna Graeme Garden och Jeremy Hardy.

Arvodet för att ha med min text i svenskaboken skulle tydligen bli 39 kr per bok och den skulle tryckas i 6 000 ex! Jag hann fira lite i huvudet innan jag insåg att det var 39 kr per 1 000 ex. Alltså totalt 234 kr.
Före skatt.

Sound pollution.

"Såg ni matchen igår? Andra halvlek fram till... och mittfältet! Och backarna, både Lundgren och den här vaheteran engelsmannen... Selakovic kom förbi några gånger... där är ju backen väldigt passiv... Men visst är det straff första? Och frisparken, vilken grym frispark!"

Så låter det när man sitter alldeles för nära "Vinnare V75"-redaktionen. Döda mig.

Kanelbullens dag för fan.

Alexander Ahndoril är Hans Koppel – också!

Efter att ha läst Alexander Ahndorils "Diplomaten" inser jag att det är han (och Alexandra?) som även ligger bakom pseudonymen Hans Koppel. Eller är han så smart att det är precis vad han vill få oss att tro genom att skriva en roman om Hans Blix där den judiske pojken Koppel Hecht förekommer?

Fredagsmüs – ett sammandrag.

Mallig: (vard.) högfärdig, överlägsen, snorkig, dryg, struntviktig, viktig, pösig, skrytsam, uppblåst, stroppig, inbilsk, stöddig, självsäker.

Helvetet på jorden.

"Man lovar också musikalisk underhållning från höga höjder. På balkongen över dansgolvet kommer man att placera en saxofonist som bjuder på saxofonsolon till den pumpande housen."

Dagens Nyheter rapporterar om nypremiären av nattklubben Grodan Sergel.