Igår hamnade jag mitt i (vad jag trodde var) den sista timmen av årets Wimbledonfinal. Den första tennismatch jag någonsin sett. Jag tänkte att jag skulle ge det en chans, bara kika lite, jag hade faktiskt viktigare saker för mig (oklart vad). Hur ironiskt var det då inte att det blev den längsta Grand Slam-finalen i världshistorien. 4 timmar och 17 minuter som jag aldrig kommer att få igen. Min blick drogs dock till något helt annat än en svettig schweizare och en "rätta-till-tenniströjan"-ticsande jänkare.
måndag, juli 06, 2009
Match Point.
Igår hamnade jag mitt i (vad jag trodde var) den sista timmen av årets Wimbledonfinal. Den första tennismatch jag någonsin sett. Jag tänkte att jag skulle ge det en chans, bara kika lite, jag hade faktiskt viktigare saker för mig (oklart vad). Hur ironiskt var det då inte att det blev den längsta Grand Slam-finalen i världshistorien. 4 timmar och 17 minuter som jag aldrig kommer att få igen. Min blick drogs dock till något helt annat än en svettig schweizare och en "rätta-till-tenniströjan"-ticsande jänkare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Är det Russel Crowe uppe till höger och en dålig statist som fått rollen som "Secret Serviceagent Nr5" nere till vänster?
Stämmer. Tydligen satt Crowe och surade efter att först ha försökt få en bättre plats, närmare centrecourt, men blivit tillrättavisad av en funktionär.
Och agenten?
Skicka en kommentar