måndag, november 20, 2006

Marcus, Tommy och Madeleine.

Så var vi där igen. Den här gången handlar det om Marcus Sandvik i Jönköping som fick ett plåster i sin chokladkaka. Han ringer således Expressen och snart står reportern Madeleine Brohlin och fotografen Tommy Hägglund inne i Marcus vardagsrum. Marcus har torkat av glasskivan på soffbordet och tryckt in ikeakassen med ren tvätt under sängen så att det inte ser "för jäkligt ut".
Marcus berättar för "teamet" att det var flera veckor sedan plåsterchocken inträffade och Tommy ber Madeleine vänligt men bestämt att kila iväg ner till Vivo och köpa en likadan chokladkaka. Under tiden pratar Tommy med Marcus om annat, mest för att få till en avslappnad och kravlös stämning. Som att Jönköping växer så det knakar ("Snart 122 000 invånare") och att den internationella fackmässan för underleverantörer inom verkstadsindustrin, "Elmia Subcontractor 2006", pågår för fullt.
Snart är Madeleine tillbaka och Tommy placerar Marcus med choklad i handen i tv-soffan. Sedan blir Tommy tyst.
"Jaha?", säger Madeleine. Marcus börjar försiktigt öppna chokladkakan med en "är det okej?"-min mot Tommy. Tommy nickar.
"Hur reagerade du när du fick plåstret i munnen?", frågar Tommy.
"Jag spydde som en gris", svarar Marcus.
"Blir svårt i bild", mumlar Tommy medan han gräver i kameraväskan.
"Han kanske kan sätta sig vid köksbordet istället", föreslår Madeleine som känt sig lite utanför så där som bara en kvällstidningsreporter vid sidan av en kvällstidningsfotograf vid fotograferingstillfället kan göra.
"Hur tänkte du då?", frågar Marcus.
"Ja", säger Madeleine vänd mot Tommy, "att han har chokladkakan mitt på bordet och sitter på en stol med armarna i kors och utstrålar äckel slash indignation."
"Vad är ind…", börjar Marcus innan han blir avbruten av Tommy som rest sig upp med kameran i ett fast grepp.
"Så här gör vi", säger Tommy. Så förklarar han hur han vill ha det.

7 kommentarer:

D.D. sa...

Man får nästan känslan att det är livet i största allmänhet han gör tummen ned för, snarare än chokladen.

Hannes Dükler sa...

Samtidigt tycker jag nog att han utstrålar någon slags ogripbar förnimmelse av glädje. Kanske för att få hamna i tidningen.

Schmarro sa...

hahahahhahahahahahhahahaa
hahahahhahahahahahhahahaa
hahahahhahahahahahhahahaa
hahahahhahahahahahhahahaa
hahahahhahahahahahhahahaa
hahahahhahahahahahhahahaa

pust.

Hanna sa...

Ja, glädjen är inte att ta miste på. Den lyser fram i hans ögon. Fantastiskt roligt.

Hemligt. sa...

jag gillar att en daimkula har fastnat under hans högra ögonbryn.
sen gillar jag bloggtexten med.

Petter sa...

haha. bra blogginlägg. och hans tumme pekar verkligen ner, medan handen i stället pekar upp. eller något.

Anonym sa...

Du är så fin och skriver så himla bra!

Kram,

Kerstin