Fågelskådning.

Har du ätit en Turducken? Har du tillagat en Turducken? Vet du vad en Turducken är? Turducken är en rysk docka av fågelkött. Ett sätt att göra en enda rätt av allt det godaste inom fågel. Man tar en kyckling, stoppar in den i en anka som i sin tur trycks in i en rejäl, välgödd kalkon. Mellan varje fågellager fyller man ut alla håligheter med korvsmet. Hela härligheten grillas sedan i minst nio timmar.

Det finns även Turduckenfilmer. Robert Altman var hyfsad på dem. Han plockade det göttaste från Hollywood och bakade ihop alltsammans. Det gick finfint i "Short Cuts", mindre framgångsrikt i hans sista "A Prairie Home Companion". För att inte tala om sextio- och sjuttiotalets katastroffilmer.

Emilio Estevezs "Bobby" om timmarna före mordet på Robert Kennedy är en sådan film, fylld av idel storstjärnor i idel småroller. Det blir mest någon slags celebspotting. Man skulle faktiskt kunna dela ut små bingobrickor till alla biobesökare och lotta ut en Mighty Ducks 3-musmatta till vinnaren.

Egentligen är "Bobby" snarare en Turducken instoppad i en cockerspaniel instoppad i ett tibetanskt hängbuksvin instoppad i en ardenner instoppad i en bardval.

Chris Lowe i Neighbours 1995! Men varför?

Glädje etc.

Jag blir fenomenalt lycklig när jag hör att Ruben Östlund gör film! "Scen nr: 6882 ur mitt liv" är i mitt tycke den bästa svenska kortfilmen genom tiderna. "Gitarrmongot" hade absolut sina ögonblick den med.

En lite annan grej. I SvD-artikeln har man citerat Varietys recension av Gitarrmongot ("The Guitar Mongoloid has all the makings of a cult classic") och jag känner att det inte nog kan påpekas hur det ligger till med den där amerikanska blaskans skandinavienbevakning. Jag var mycket nära att säga något om detta när jag träffade Måns Mårlind och Björn Stein för ett drygt år sedan och de satt och gladdes åt att THE Variety hyllat "Storm". Deras lycka var alltför total för att jag skulle ha hjärta att grusa den. Jag menar inte att Varietys recensent av skandinavisk film inte skulle ha alla hundarna hemma på något sätt, absolut inte så. Men jag vill bara inte att någon ska tro att jänkarna har stenkoll på svensk film.
Vill bara att man är på det klara med att karlns namn är Gunnar Rehlin.

En sammanfattning.

Årets filmer:

1. The Squid and the Whale
2. Grizzly Man
3. Tristram Shandy
4. Goodnight, and Good Luck
5. Riding Alone for Thousands of Miles
6. Thumbsucker
7. V for Vendetta
8. The Prestige
9. Nio liv
10. Babel
11. München
12. Match Point
13. Capote
14. Borat
15. Lady Vengeance


Årets katastroffilmer:

1. Små mirakel och stora
2. Ultraviolet
3. Romance & Cigarettes
4. När hjärtat blir varmt
5. Underworld Evolution


Årets besvikelser:

1. Jindabyne
2. Bröderna Grimm
3. Marie Antoinette

Nr 100.

Mitt hundrade inlägg här blir ett litet tips: Om ni tänkt bjuda er älskade på middag en vanlig vardag och fastnar för Jamie Olivers kyckling med ingefära och nudlar (sid 68 i "Jamie´s Dinner"), lyd inte den läspande idiotens råd om en hackad färsk röd chili per person. Redan när ni fräser chilin ihop med kycklingen, ingefäran, salladslöken, femkryddorspulvret, soyan och honungen kommer ni att börja nysa och hosta medan tårarna sprutar. Se det som ett varningstecken. God fortsättning.

Dirty rotten magicians.

Såg The Prestige i onsdags. Tycker ganska mycket om den trots dess överdåd av hyfsat övertydliga metaforer och överraskningsmoment som inte överraskar. Kanske tycker jag om den för att den någonstans påminner mig om Rivierans Guldgossar (och det har inte med Michael Caine att göra). Och klippningen! Den elegantaste jag sett sedan jag vet inte när. Har aldrig förstått Thelma Schoonmakers storhet (eller varför hon som enda filmklippare i världen blivit något slags ”namn”) och får hon en Oscar för The Departed i år istället för Lee Smith så går skam på torra land.

"...och det är myror som kan simma"

Jag tycker att det är helt sjukt roligt när folk skriver rullande stenarna, pengabrorsan, djuraffärspojkarna, dörrarna, radioskallarna, kemibröderna, gorillorna, jättepälsiga djuren, newyorkdockorna, pratande huvudena och polisen. Herregud, har det inte hänt NÅGONTING sedan Staffan Schmidt intervjuade Adam Myra i Måndagsbörsen 1981?

Årets julklapp.

Om Hattings är glada är jag glad. I hatten.

Fruktbar design.

Göteborgsbyrån Ellermore har skaffat ny logga, den längst till höger. Fantasifullt. Men man kan ju fundera på varför just den här figuren är så populär i logotypsammanhang. Om det hänger ihop med skyskrapor, eiffeltorn, midsommarstänger och trajanuskolonner. Eller inte.

Den nya formen av misshandel.

Expressen kallar det för "den nya formen av misshandel". Björn Wiberg på tunnelbanepolisen spekulerar i att det handlar om en sjuk människas gränslösa hat mot SL. Allmänheten varnas. Alltså, vart är världen på väg när folk lägger ut linjaler stora som spikar på buss- och tunnelbanesäten runt om i stan?

Härå.

Lite texter av undertecknad i Nöjesguidens decembernummer – en intervju med Michelle Meadows, en med Jugge Nohall och D&M med Lars Adaktusson. Årssammanfattningen länkar jag inte till. Blev inte så kul.

Kan det bli mer ledsamt?

Marcus, Tommy och Madeleine.

Så var vi där igen. Den här gången handlar det om Marcus Sandvik i Jönköping som fick ett plåster i sin chokladkaka. Han ringer således Expressen och snart står reportern Madeleine Brohlin och fotografen Tommy Hägglund inne i Marcus vardagsrum. Marcus har torkat av glasskivan på soffbordet och tryckt in ikeakassen med ren tvätt under sängen så att det inte ser "för jäkligt ut".
Marcus berättar för "teamet" att det var flera veckor sedan plåsterchocken inträffade och Tommy ber Madeleine vänligt men bestämt att kila iväg ner till Vivo och köpa en likadan chokladkaka. Under tiden pratar Tommy med Marcus om annat, mest för att få till en avslappnad och kravlös stämning. Som att Jönköping växer så det knakar ("Snart 122 000 invånare") och att den internationella fackmässan för underleverantörer inom verkstadsindustrin, "Elmia Subcontractor 2006", pågår för fullt.
Snart är Madeleine tillbaka och Tommy placerar Marcus med choklad i handen i tv-soffan. Sedan blir Tommy tyst.
"Jaha?", säger Madeleine. Marcus börjar försiktigt öppna chokladkakan med en "är det okej?"-min mot Tommy. Tommy nickar.
"Hur reagerade du när du fick plåstret i munnen?", frågar Tommy.
"Jag spydde som en gris", svarar Marcus.
"Blir svårt i bild", mumlar Tommy medan han gräver i kameraväskan.
"Han kanske kan sätta sig vid köksbordet istället", föreslår Madeleine som känt sig lite utanför så där som bara en kvällstidningsreporter vid sidan av en kvällstidningsfotograf vid fotograferingstillfället kan göra.
"Hur tänkte du då?", frågar Marcus.
"Ja", säger Madeleine vänd mot Tommy, "att han har chokladkakan mitt på bordet och sitter på en stol med armarna i kors och utstrålar äckel slash indignation."
"Vad är ind…", börjar Marcus innan han blir avbruten av Tommy som rest sig upp med kameran i ett fast grepp.
"Så här gör vi", säger Tommy. Så förklarar han hur han vill ha det.

240 min.

Idag har jag träffat Michelle Meadows som är med i Johan Klings långfilmsdebut "Darling" (premiär 9 februari). Vi satt på Café Art bredvid Folkoperan i fyra timmar. Under den första timmen satt samtidigt en kvinnlig reporter och gjorde en intervju med Henrik Lundström något bord bort. Medan de satt där raljerade jag av någon anledning om Veckorevyns intervjuteknik. När de gått därifrån berättade Michelle för mig att reportern var från – tadaa – Veckorevyn. Nu ska jag skriva ut valda delar av det inspelade och få ihop en liten "Almost Famous"-artikel till Nöjesguiden. Det kommer att ta mycket mycket lång tid.

Happysad.

Idag hittade någon hit genom att googla "roliga Hannes". Skoj.
Å andra sidan var det någon som kom hit via sökordet "streptokocktårta".

Ladida.

Igår hade jag kalas. Idag trampade jag i glas. Mattias sov över. Nu ska jag röja upp inför en tjejmiddag för fem sexåringar. Ladida. De som kom var i bokstavsordning: Anastelle Wieslander, André, Anton Hagwall, Astrid Björk, Augustin Erba, Christian Hillborg, Crille, Helena Pencheff, Karin, Lina Hahne, Lina Nordström, Mario, Martina Bigert, Mattias Drugge, Nicki Hallenberg, Per Han, Stefan Holm, Tito Pencheff, Tomas Roxenback, Tor Nordström, Zoca Morend och Åsa Stenhammar.
Tack för presenter och att ni åt upp min mat!

Dartföräldrar.

Snart dags att återigen summera året som gått. I Nöjesguidens decembernummer 2005 tog jag och Tommie Jönsson fram den sedvanliga årsredovisningen, bland annat innehållande en framtidsvision över 2006 års stora samtalsämnen. Nå, prickade vi rätt?

Vill ha.

Saxat.

Jag har aldrig använt det ordet förut. Saxat. Har försökt undvika det i möjligaste mån. Men nu gick det inte längre. Vad jag ville säga var bara att följande läsarkommentar på svd.se i anslutning till en artikel om Borat fick mig att dra på smilbanden (även det ett uttryck som premiäranvänds av mig idag):

"Jag är inte mot rasistisk humor om den görs bra, så jag hoppas helt enkelt den görs bra i filmen"

Club 33.

Igår fyllde jag år. Hade ingen aning om hur dagen skulle bli, men det blev trevligt trots allt (trettitre goddammit). Först morgonfika med Markus på Café. Sedan till Filmstaden Råsunda för att se Johan Klings långfilmsdebut "Darling" med en mycket bra Michelle Meadows.


Vid fyratiden fölsedagsmunkfika på kontoret. Och på kvällen halvgrek med Hanna, Stefan, Daniel, David, Christian och Anastelle som hade med sig Lia och Gunilla. Så det blev bra. Hur intressant är detta för någon?