✌ Hannes Dükler ✌: februari 2010

tisdag, februari 23, 2010

"Magister Wiehe har bytt ut pekpinnen mot rottingen" – ett pressmeddelande. På riktigt.

"Något har hänt i Sverige. Något ondskefullt, ruttet och illaluktande har vuxit sig starkt i lönndom bakom kulisserna medan människorna stretat som arbetsmyror i vardagslivet, alldeles för trötta och slitna för att uppmärksamma tecknen i tid.

Nu, 2010, förklarar Mikael Wiehe krig. Nu får det vara nog. Politiker, bankdirektörer och kungahus i Sverige: anse er varnade. 24 mars tar det hus i helvete.

Mikael har tagit med sig sin gitarr och sitt textblock, och rest till sin gode vän Åge Aleksandersen i Norge där det mesta av materialet spelats in och då så enkelt som möjligt: Mikael, gitarr, punkt. Den musikaliska inspirationen har bland annat hämtats från Kris Kristoffersons sparsmakade album This Old Road. Några väl utvalda vänner har bidragit med genomtänkta körer, pedal steels eller annat - men grunden är Mikael. Lite liksom på Cornelis Vreeswijks klassiker Istället för vykort, har Mikael haft olika aktuella personer i bakhuvudet under tillblivandet av Ta det tillbaka. Och finns väl någon i Sverige med den ofattbara förmåga Mikael besitter, att så enkelt, så vasst och så rappt få även den mest hårdhudade politiker att känna sig som en sjuåring, ertappad med handen i kakburken?

11 nyskrivna texter samsas på Ta det tillbaka! (Metronome/Warner Music), som man måste anse vara Mikaels mest politiska album någonsin.

I Hejdå, trevligt att träffas radas de upp, Reinfeldt och hans hantlangare, och namnges med tillhörande, svidande kritik. Maud Olofsson jämförs med Thatcher, och Mikael undrar stillsamt hur Göran Hägglund tänkt anföra sitt försvar när han ställs framför Sankte Per.

Och frågan är om den sågning som Jimmie Åkesson får sig till livs i Fascismens racka någonsin sett sitt motstycke i svensk skriven text. Aftonbladets och DN:s ledarskribenter: ni har mycket att lära från Wiehes sylvassa penna.
Strö all min kärlek är Mikael när de vackraste orden får råda. När vi inte orkar längre, när bördan blir för tung att bära, då lovar Mikael att
Som konfetti i ditt hår
som ett stjärnfall där du står
ska jag strö
all min kärlek
över dej

Religionen får sig en käftsmäll i Gud, är det sant där Mikael med oöverträffad ironi undrar om inte perspektiven förvrängts något på senare tid. I hot om klimatförändringar och kärnvapenkatastrofer, då diskuteras vilket kön som ska få ha sex med vem och vilka kläder som är lämpliga att bära:
Krigen blir längre, och värre än förr
Dee våldtäkter, mord och tortyr
Och där sitter Himmelens Herre bestört
och sysslar med sånt som "frisyr"

Och med stundande bröllop går inte ens vår Kungliga Familj säker. Mikael har, helt på eget bevåg och utan anmodan från Kungahuset, författat ett stycke betitlat Medelklassgrabb (Till Daniel Westling), som nog är en talande beskrivning i vad som väntar vår Ockelbograbb. Men kanske ska Strö all min kärlek ses som en kompensation till Kronprinsessan Victoria?

Men Mikael tror på oss. I avslutande Hymn till mänskan får han ändå oss att förstå hur fantastiska vi är; vi - den här uppfinningen som kallas människa.

Så den här skivan är till er, kära medborgare: ni som kan städa era hem alldeles själva, ni som inte har varken bonus eller fallskärm, apanage eller feta bankkonton, ni som inte spekulerar med pengar som inte är era... men som fortfarande har förmågan att sörja - även en främling - när kvällstidningarna basunerar ut att ännu en gammal människa hittats död efter 3 veckor i sitt hem. Ni som saknar ett samhälle byggt på solidaritet, rättvisa och jämlikhet. Den är till er.

Nu är det dags att ta det tillbaka."