Lunchrast i Rom, 9 juni 2009.

Redaktionsfotografering på Samhall.

Porträttlik.

Igår när vi satt på Berlin tog Hanna fram mobilen och visade mig bilder på sin döde farfar. Som död alltså. I kistan. Fina bilder, men det var nog första gången jag såg på likbilder på krogen. Sedan mötte vi upp Tom med vänner. Idag hittade jag en bild som jag inte mindes att jag tagit i natt där alla står och kikar i en mobil. Nu undrar jag om det är farfadern man tittar på. De glada minerna skrämmer mig i så fall.

Plötsligt händer det!

Rimshot.

Man vaknar. Väcker barn. Fixar frukost. Gör sig klar. Går till skolan. Lämnar barn. Åker buss. Tittar på folk. Fula människor med konstig gångstil, märkliga klädval, irriterande röster. Suckar von oben-aktigt inombords. Man försöker stirra ut en samling unga finländare, mest för att de helt enkelt pratar finska, men det har ingen som helst effekt. Orkar inte med dem, eller knappt någon, så här dags. Trottoarerna är fulla av lyten. Vad hände med folks självbevarelsedrift? Kommer upp på redaktionen. Kastar en snabb blick i spegeln. Då ser man den, på höger kind. Colgatefläcken stor som en tiokrona.

Tidernas bästa svenska reklamfilmer.

Kvällens (lite sena) middag: Karljohantortelloni. Tre minuter senare var barnen borta igen...

Ibland saknar jag "Power of Ten" i Kanal 5 så att det gör ont i hela kroppen.

Dagens bild.

Man tänker shit.

Såg Man tänker sitt igår. Tyckte inte om den. Avskydde Erik Enochssons musik.

Linfröfest hela Dan.

I morse visade det sig att Kattis hade synpunkter på mina frukostvanor. Jag brukar köpa en femtonkronorsfralla i Hötorgets T-bana på väg till redaktionen och det var en sådan hon spände sin Anna Skipper-blick i när jag slagit mig ner på min plats snett mittemot henne. Det visade sig snart att även rösten tillhörde "DÄVDÄ"-draken och jag förmanades av henne bland annat att i fortsättningen trycka i mig linfrön till frukost.

Linfrön alltså, fyllda med cyanogena glykosider som bryts ner och frigör vätecyanid.

Vätecyanid alltså, som inte bara var det verksamma ämnet i Zyklon B utan även användes när man utan att informera gästerna skadedjurssanerade Hotell Hellman på Bryggaregatan i Klarakvarteren.

Hotell Hellman alltså, där Dan Andersson inne på rum 11 för på dagen 89 år sedan tog sig en powernap in i evigheten.

Dan Andersson alltså, en av Sveriges största poeter och författare...

Imorgon blir det linfröfestival.

Lite roligt.

Mona Lassgård.

Igår var vi och såg publikrep på Hairspray vilket kan sammanfattas i följande tre upplevelser: Jonas Malmsjö trampade på min dator. Hans tjej påpekade efter föreställningen det olämpliga i att min dotter filmade ett sångnummer med mobilen "ifall hon skulle få för sig att lägga ut det på nätet". Och så Rolf Lassgård i rollen som Mona Sahlin. Äh, nu ska jag lägga ner det här debila likasombärandet.

Häxsammanblandning.

Det här är den avhoppade häxan Fatima Alm som i Aftonbladet berättar om hur hon nyligen sa upp sig som telefonhäxa men nu hotas med skadestånd av överstehäxan Qinna Blomgren på 100 000 för kontraktsbrott. Kanske borde hon försörja sig som imitatör istället.

Strupmord.

Du vet hur det är när man får en låt på huvudet; hur dess lömska, oftast extremt banala tonföljd på något överjävligt sätt nästlar sig in bland neuroner och gliaceller för att överrösta varje försök till enklast möjliga tankeverksamhet. Som Hej Monika. Derech Ha'Melech (Israels melodifestivalbidrag 1989). Barbapapa. Novi God (med det otäcka ryska boybandet Steklovata). Fåret Shaun. Men just nu är det den här trudelutten som vägrar släppa sitt sibiriska grepp om min arma hjärna.

Bara 109 dagar kvar...

Först läste jag "Beatlesfeber", vilket gjorde även mig ganska så förbryllad.