Jag hade en gång en lärare som hette Mats. Det enda jag egentligen minns av honom, förutom förnamnet, är att han var mannen bakom namnet "Freestyle" (trots att det i resten av världen hette Walkman). Jag avundades honom gränslöst. Tänk att vara skaparen av ett nytt ord. Men så hände något härom veckan. Jag och Sandra skrev en artikel om en ny typ av manlighet, en som föredrar skokomplimanger och kramar framför ryggdunkar och mikromat. Men vi hade inget lämpligt namn på denna farsot. Så dök det plötsligt upp, bara sådär: Neograbb. Jag provade att säga det högt ett par gånger. Det lät ganska bra. Tidningen trycktes och snart började jag googla "Neograbb" och dess olika böjningsformer. För varje dag, varje timme, ökade antalet träffar. Kvällspressen återgav vår neograbbtest. I radio pratade Kristian Luuk neograbbighet med Musse Hasselvall. Någon påstod sig ha hört ordet viskas i en tunnelbanevagn. Jag hade skapat ett monster. I förra årets version av Svenska Akademiens ordlista var "nakenchock", "lyxrenovera" och "torskkvot" några av de nytillkomna orden. Nu väntar jag spänt på nästa upplaga.
