En partyhelg utan dess like.

Fredagkvällen ägnade jag åt städning, disk, tvättvikning och att börja på Isobel Hadley-Kamptzs ”Jag går bara ut en stund” (ett okorrigerat manus, utkommer i maj på Bonniers). N kom hem vid fyratiden på lördageftermiddagen efter att ha varit på författarträff på Barnens Bokklubb med Johanna Thydell tillsammans med N:s klasskompis H och köpt ett signerat ex av ”I taket lyser stjärnorna”. Sedan mötte jag upp M på gården med L. Bifteki med klyftpotatis, tzatziki och sallad med fetaost och oliver till middag. Barnens tennis på söndag, sedan pulkaåkning på gården, bad hemma och halvpopulär laxpasta till middag (skulle nog haft grädde istället för crème fraiche och skippat den franska senapen). M frågade vilken som var den största gåtan i världen och kom fram till att det måste vara frågan "Hur många människor bor det i Indien?". N sa att det var "Var tar universum slut?" eller "Hur blev den första människan till?". Så berättade jag om Tokyo Water Park där det är så packat med folk att det finns vakter som ropar i megafon om någon vågar sig på att ligga ner i vattnet och därigenom ta upp mer plats än nödvändigt. Efter tandborstningen sökte vi efter bilder från Tokyo Water Park på altavista. När vi hittat det sökte vi på "bajskorv", sedan "kiss" och slutligen "kisskorv", dock utan resultat. Sedan "LasseMajas detektivbyrå: Cafémysteriet" som godnattsaga tills de somnade. Läste klart Isobel och somnade själv vid ett.

Senaste nytt.

Nya Nöjesguiden kom som sagt från tryckeriet idag och innehöll bland annat min nya intervju med Michelle Meadows och en med "Darling"-regissören Johan Kling, recensioner av Darling, Blood Diamond, The Departed och The Queen – och en filmkrönika om djur instoppade i andra djur som analogi för ett filmfenomen.

Idde mygge beddre idad.

Jag är världens tråkigaste människa. Kom till redaktionen vid halvtiotiden, sa i princip inte ett ord till någon (min kropp består till 97% av snor, min trötthet är astronomisk, min röst rymmer inga vibranter eller lateraler, knappt några klusiler men desto fler frikativor). Svarade inte när folk ringde. Tidningen kom från tryck. Orkade inte läsa eller tycka någonting. Gick hem fyra timmar senare. See you in the next life.

Min onsdag.

Förlåt mig.

Tilde är inte alls med på omslaget. Bara Julia och Vide. Men köp den ändå. Jättebra pappakrönika som sagt.

Gastronomisk terrorbalans.

Idag kom nya numret av Mama ut med min krönika om gastronomisk terrorbalans och bild på mig (usch) och barnen (bättre). Och på omslaget Miras kompis Tilde. Jävla innerstadsmediafjant man är. Eller hur, Nils?

"Sexkomedi i trädgårdsmiljö"

Ikväll ska jag på premiären av min gamla vän Martinas debutlångfilm Allt om min buske på Rigoletto. För en massa år sedan gjorde vi några konstiga reklamfilmer för ICA ihop. Det handlade om deras stamkunder och vilken utmärkt service dessa fick. Det visade vi med hjälp av en man i träddräkt. En stam-kund. STAM.
Sedan höll vi på med ett manus till en långfilm – jag minns någon som sydde sönder sin egen arm i en symaskin i direktsändning, en kvinna som fick en hammare i huvudet på väg ut från BB, en afrikansk man med kaninparaply, Michael Nyqvist som gynekolog samlandes polaroider av patienter. Men det blev inget av med det. Kanske finns något av det där med ikväll.
Efter filmen blir det partaj på Caféet. När var man där sist? Men först måste jag pulsa bort till redaktionen och läsa korr. På en söndag. Skoj skoj.

Utan titel.

När jag ställer mig på vågen ljuger den mig rätt upp i ansiktet.
Igår påstod den att första världskriget började 1922.

Nu kokar vi snuten.

Några filmer som fick ny, fascinerande titel i Sverige:

Pang i rutan (Amazon women on the moon)
Wow, min fru är en sexig jätte (Attack of the 50 ft. woman)
Häftiga kurvor, stå på! (Big Bad Mama)
En handfull bly för sheriffen (Death of a Gunfighter)
Snacka om rackartyg (North)
Kom så rånar vi! (The Biggest Bundle of them all)
Rakt upp i 90-talet (Blast from the Past)
Brady klarar skivan! (Brady bunch movie)
En tjej i stöten (Burglar)
Mitt i plåten (Cannonball Run)
Vicken looser (For better or worse)
Nä, dra åt skogen! (For Pete's Sake)
En brud för mycket (Arthur)
Även en lönnmördare behöver en träff ibland (Grosse Point Blank)
Häxor, läxor och dödliga lektioner (Heathers)
Butik med musik (In the Good Old Summertime)
Stjärnor utan hjärnor (Jay And Silent Bob Strikes Back)
Här ska det bli en lustiger dans (Let´s rock and roll!)
Oh, vilket sjöslag (Lucky lady)
Väx upp, farsan (Madman Of The People)
Jag älskar soldater (Mediterraneo)
En buffel i tehuset (Mr Baseball)
Ursäkta, är vi gifta? (Mr. Destiny)
Släpp deckarna loss, det är mord (Murder By Death)
Hur jag lärde en FBI-agent dansa marengo (My Blue Heaven)
En droppe negerblod (Pinky)
Kassa kassaskåpssprängare (Safe men)
Hör upp, blindstyre! (See No Evil, Hear No Evil)
När toffelfabriken tystnar (Spotswood)
Du, var är brudarna? (Swingers)
Gängkrig på rullbräda (Thrashin')
Rattens djävlar (Thunder Road)
Varning för dvärgar (Under the rainbow)
Agent K med pass till evigheten (Where the Spies are)
Amor skjuter skarpt (Woman Times Seven)
High Heels (To Wong Foo, Thanks for Everything, Julie Newmar)
Dirty fighting (Road House)
Miss Secret Agent (Miss Congeniality)
Cubic (Equilibrium)
Showtime (All That Jazz)
Lethal angel (Angel's Dance)

Fruktfall.

Jag ska ringa tillbaka till Göran Lambertz idag och be honom driva en process mot alla som fortsättningsvis anger folks längd i antal äpplen.

Prejudikatsfyllnad.

Jag ska ringa Göran Lambertz i eftermiddag och be honom driva en process mot alla som fortsättningsvis använder formuleringen ”Här trängs man med allt från barnfamiljer till tjejgänget och killen som bjuder mamma på middag” i en krogrecension.

Filmkrönikans programledare genom tiderna och deras uttal av ordet ”Regissör”.

Arne Weise (1956): ”Regissör”
Gunnar Oldin (1956-63): ”Regissör”
Nils-Petter Sundgren (1963-91): ”Regissör”
Ulrika Knutsson (1991-92): ”Regissör”
Gunnar Rehlin (1994-98): ”Regissör”
John Carlsson (1998-2000): ”Regissör”
Sara Wennerblom (2000-2003): ”Regissör”
Orvar Säfström (2003-2006): ”Regissör”
Helena von Zweigbergk (2006-): ”Ressigör”

Så går en dag ifrån vårt liv etc.

06.21: Klockan ringer. Trycker på snooze.
06.30: Ringer igen. Ställer om larmet till 06.40.
06.40: Ringer igen.
06.45: Går upp. Väcker barnen.
07.05: Äter frukost.
07.55: N går till skolan.
08.30: M och jag går till skolan.
08.37: Hittar en portfölj på marken. Kikar igenom den för att se vem som är dess ägare medan M säger till mig att inte snoka. Hittar ett namn, kollar upp dennes telefonnummer och går hem med portföljen.
08.46: Ser på vägen till bussen en kvinna vars rörelsemönster liknar det hos en person som tror sig ha tappat något och nu är tillbaka för att leta efter det förlorade. Detta visar sig stämma.
08.48: Går tillbaka hem och hämtar portföljen.
08.52: Återlämnar portföljen till dess ägare.
09.06: Lämnar M i skolan.
09.13: Tar bussen till Nöjesguiden för ett kort inhopp som redaktionschef.
09.35: Framme.
12.26: Lunch med T och H på Rött.
13.18: Tillbaka på redaktionen.
13.52: N ringer från skolan, har fått kräksjuka.
13.53: Går från redaktionen.
14.12: Ringer och bokar av N:s sånglektion på Musikhögskolan kl 17.00.
14.25: Hämtar M på fritids
14.41: Handlar cocacola (för magen), gurka, formbröd och pasta.
14.50: Plockar upp N hos skolsyster.
14.52: Placerar barnen på cykeln som stått utanför skolan i flera veckor och som av någon anledning lyfts över cykelstället och placerats liksom på baksidan, ner mot slänten. Märkligt.
15.15: Hemma. Lägger N framför Nickelodeon med cola och en bunke bredvid sängen.
15.25: Gör isglass med M.
15.35: Sätter mig vid datorn ackompanjerad av suzukimetoden på piano.
15.37: M säger att hon tror glassen är klar. Jag säger att jag inte tror det.
15.44: M säger att hon tror glassen är klar. Jag säger att jag inte tror det.
16.02: M säger att hon tror glassen är klar. Jag säger att jag tror att det dröjer en liten stund till. Vi tar en titt och ställer tillbaka glassarna i frysen.

Lars Lindström. Betraktare.

"Två rader vinterskor med pälskrage har första parkett på ett bord precis utanför avspärrningen, och kanske önskar de att någon skulle förhöra dem med. Eller också nöjer de sig med att få komma härifrån. Med någon, vem som helst. Endast 150 kronor, oavsett tidigare pris. En affisch på en anslagstavla ett par meter från mordplatsen berättar att "Hemligheten" med kommissarie Wallander ska visas på Bio Forellen vid Bollmora torg. Endast för den som orkar med fler oväntade dödsfall. Om man går från den blodiga väggen tvärs över inomhustorget hamnar man vid en hälsokostbutik med det förtröstansfulla, men för dagen något paradoxala namnet Life. En hel vägg är tillägnad Hjärta & kärl, men inget hjälper en dag som denna."

Fågelskådning.

Har du ätit en Turducken? Har du tillagat en Turducken? Vet du vad en Turducken är? Turducken är en rysk docka av fågelkött. Ett sätt att göra en enda rätt av allt det godaste inom fågel. Man tar en kyckling, stoppar in den i en anka som i sin tur trycks in i en rejäl, välgödd kalkon. Mellan varje fågellager fyller man ut alla håligheter med korvsmet. Hela härligheten grillas sedan i minst nio timmar.

Det finns även Turduckenfilmer. Robert Altman var hyfsad på dem. Han plockade det göttaste från Hollywood och bakade ihop alltsammans. Det gick finfint i "Short Cuts", mindre framgångsrikt i hans sista "A Prairie Home Companion". För att inte tala om sextio- och sjuttiotalets katastroffilmer.

Emilio Estevezs "Bobby" om timmarna före mordet på Robert Kennedy är en sådan film, fylld av idel storstjärnor i idel småroller. Det blir mest någon slags celebspotting. Man skulle faktiskt kunna dela ut små bingobrickor till alla biobesökare och lotta ut en Mighty Ducks 3-musmatta till vinnaren.

Egentligen är "Bobby" snarare en Turducken instoppad i en cockerspaniel instoppad i ett tibetanskt hängbuksvin instoppad i en ardenner instoppad i en bardval.

Chris Lowe i Neighbours 1995! Men varför?

Glädje etc.

Jag blir fenomenalt lycklig när jag hör att Ruben Östlund gör film! "Scen nr: 6882 ur mitt liv" är i mitt tycke den bästa svenska kortfilmen genom tiderna. "Gitarrmongot" hade absolut sina ögonblick den med.

En lite annan grej. I SvD-artikeln har man citerat Varietys recension av Gitarrmongot ("The Guitar Mongoloid has all the makings of a cult classic") och jag känner att det inte nog kan påpekas hur det ligger till med den där amerikanska blaskans skandinavienbevakning. Jag var mycket nära att säga något om detta när jag träffade Måns Mårlind och Björn Stein för ett drygt år sedan och de satt och gladdes åt att THE Variety hyllat "Storm". Deras lycka var alltför total för att jag skulle ha hjärta att grusa den. Jag menar inte att Varietys recensent av skandinavisk film inte skulle ha alla hundarna hemma på något sätt, absolut inte så. Men jag vill bara inte att någon ska tro att jänkarna har stenkoll på svensk film.
Vill bara att man är på det klara med att karlns namn är Gunnar Rehlin.

En sammanfattning.

Årets filmer:

1. The Squid and the Whale
2. Grizzly Man
3. Tristram Shandy
4. Goodnight, and Good Luck
5. Riding Alone for Thousands of Miles
6. Thumbsucker
7. V for Vendetta
8. The Prestige
9. Nio liv
10. Babel
11. München
12. Match Point
13. Capote
14. Borat
15. Lady Vengeance


Årets katastroffilmer:

1. Små mirakel och stora
2. Ultraviolet
3. Romance & Cigarettes
4. När hjärtat blir varmt
5. Underworld Evolution


Årets besvikelser:

1. Jindabyne
2. Bröderna Grimm
3. Marie Antoinette