Nr 100.

Mitt hundrade inlägg här blir ett litet tips: Om ni tänkt bjuda er älskade på middag en vanlig vardag och fastnar för Jamie Olivers kyckling med ingefära och nudlar (sid 68 i "Jamie´s Dinner"), lyd inte den läspande idiotens råd om en hackad färsk röd chili per person. Redan när ni fräser chilin ihop med kycklingen, ingefäran, salladslöken, femkryddorspulvret, soyan och honungen kommer ni att börja nysa och hosta medan tårarna sprutar. Se det som ett varningstecken. God fortsättning.

Dirty rotten magicians.

Såg The Prestige i onsdags. Tycker ganska mycket om den trots dess överdåd av hyfsat övertydliga metaforer och överraskningsmoment som inte överraskar. Kanske tycker jag om den för att den någonstans påminner mig om Rivierans Guldgossar (och det har inte med Michael Caine att göra). Och klippningen! Den elegantaste jag sett sedan jag vet inte när. Har aldrig förstått Thelma Schoonmakers storhet (eller varför hon som enda filmklippare i världen blivit något slags ”namn”) och får hon en Oscar för The Departed i år istället för Lee Smith så går skam på torra land.

"...och det är myror som kan simma"

Jag tycker att det är helt sjukt roligt när folk skriver rullande stenarna, pengabrorsan, djuraffärspojkarna, dörrarna, radioskallarna, kemibröderna, gorillorna, jättepälsiga djuren, newyorkdockorna, pratande huvudena och polisen. Herregud, har det inte hänt NÅGONTING sedan Staffan Schmidt intervjuade Adam Myra i Måndagsbörsen 1981?

Årets julklapp.

Om Hattings är glada är jag glad. I hatten.

Fruktbar design.

Göteborgsbyrån Ellermore har skaffat ny logga, den längst till höger. Fantasifullt. Men man kan ju fundera på varför just den här figuren är så populär i logotypsammanhang. Om det hänger ihop med skyskrapor, eiffeltorn, midsommarstänger och trajanuskolonner. Eller inte.

Den nya formen av misshandel.

Expressen kallar det för "den nya formen av misshandel". Björn Wiberg på tunnelbanepolisen spekulerar i att det handlar om en sjuk människas gränslösa hat mot SL. Allmänheten varnas. Alltså, vart är världen på väg när folk lägger ut linjaler stora som spikar på buss- och tunnelbanesäten runt om i stan?

Härå.

Lite texter av undertecknad i Nöjesguidens decembernummer – en intervju med Michelle Meadows, en med Jugge Nohall och D&M med Lars Adaktusson. Årssammanfattningen länkar jag inte till. Blev inte så kul.

Kan det bli mer ledsamt?