Based on a true story.

I eftermiddags såg jag två pressvisningar av filmer som byggde på verkliga händelser. Jag har aldrig riktigt förstått det där; ”Based on a true story”. Liksom, vad har det för betydelse? Hade ”The Phantom Menace” varit bättre om den var baserad på något som verkligen skett? Den första filmen var den franska rysaren ”Ils” där ett ungt par i ett stort hus utanför Bukarest trakasseras nattetid av mystiska varelser (att dessa senare visar sig vara rumänska kontaktlimssniffande barn ger det hela en mycket fadd eftersmak… mer om det när jag skrivit klart recensionen). Den andra filmen var Oliver Stones ”WTC”. Och redan under de inledande scenerna bestämde jag mig för att försöka se den som om den INTE byggde på en verklig händelse. Det blev ganska intressant. Lite grann som när man sitter på flygbussen från Arlanda och försöker låtsas som om man är turist och ser allt omkring en för första gången (eller är det bara jag?). Hade ”WTC” kunnat göras som en rent fiktiv film? Bortsett från att det i så fall hade lagts mer krut på CGI – skulle själva strukturen sett annorlunda ut?

Skrattfest.

Artikeln "Hitlerkonst såld på auktion" i dagens Näringsliv24 slår alla rekord vad gäller direktöversättningar och syftningsfel:

"Totalt 21 sketcher av Adolf Hitler såldes under igår på ett auktionshus i södra England för totalt 118 000 pund, motsvarande drygt 1,6 miljoner kronor. Auktionen i den annars sömniga turistorten Lostwithiel, blev ideligen avbruten av protestanter utklädda till nazistledare. Konstkännare tror att den typiske köparen är en privat samlare av krigsföremål eller andra världskrigsentusiaster"

1. Skrev Hitler sketcher? Fantastiskt.
2. Under igår?
3. Avbröts auktionen verkligen av protestanter utklädda till Hitler?
4. "En privat samlare av krigsföremål eller andra världskrigsentusiaster" – hur exakt går det till när man byter världskrigsentusiaster med varandra?

Dagens citat.

""Gud är den hand som aldrig sviker." Smaka på det citatet och tänk på Auschwitz, Babij Jar, 11 september, Rwanda, Darfur, Almöbron, Estonia, Tsunami, Hagamannen, Ausonius, den 13-åriga styvdottern ... behöver jag fortsätta? Visst, ordet är fritt, men måste vilka avgrundsdumma stolligheter som helst få spridas i statsfinansierade P1:s högmässa, som nu i söndags?"

Ur Dag Bjerkes radiokrönika i dagens SvD.

Int. Hannes kontor – morgon

Alla klagar på Det Svenska Filmmanuset. Filmkonsulenterna klagar. Producenterna klagar. Pagrotsky klagar. En god vän till mig som heter Anders klagar. Jag klagar. Men jag anklagar dem inte, manusförfattarna. Åtminstone inte alla. Så storhjärtad är jag. För problemet är egentligen inte svenska filmmanus. Problemet är synen på svenska filmmanus. Jag har lovat mig själv att aldrig mer prata om det danska blablabla filmundret, men faktum är att en svensk manusförfattare får nästan en fjärdedel så lite i manusstöd som sin danska kollega. En fjärdedel!

Jag förstår inte var synen på manusskrivande som någon slags fritidssysselsättning kommer ifrån. Vi har liksom intalats att “skriva – det kan väl alla, bara att traggla sin Ars Poetica eller boka in sig på Biskops-Arnö”. Eh, nej, det kan inte alla. Framför allt har inte alla något att berätta. Men de som har det måste SFi ta hand om och stötta i processen. Inte sitta och gnälla över brist på konstruerade karaktärer och avsaknad av äkthet. Om ett filmmanus är något som man förväntas skriva på sina lediga stunder, vad mer kan ni då begära? Då är det inte så märkligt att vi alldeles för ofta får se karaktärer utmejslade med slagborr, som är en och samma personer dagen igenom (för visst är man väl mer mångfasetterad än så – man är lismande mot sin chef, tillgjord mot sina barn, vidrig mot sin fru etc).

"Snövit och de sju små dvärgarna" kunde mycket väl ha varit skriven av en svensk manusförfattare: “Vi har en för jävla trött snubbe här, Trötter heter han, gäspar hela tiden…och så en lirare som är helt sjukt glad, ler liksom oavbrutet – vad tror ni om Glader?”

Vi bygger Sverige.

Alla som följer Öppna Kanalen har säkert sett de två schacktokiga systrarna Krzymowska i "Mittischack". Nu har mamma Anna valt att ställa upp för Kristdemokraterna. Ja, jisses.

Sent ska syndaren vakna.

Idag kunde man läsa om George Johnson i Richmond som bara åt korv och våfflor. Han dog förra onsdagen, 112 år gammal.
Hade han ätit en mer allsidig kost skulle han kanske levt idag.

En riktig bloggtext.

Jag har nu insett att det är dags att börja blogga – på riktigt. Att skriva om vad man gjort under dagen etc. Alltså: Unik nypremiär för den här sidan.

Idag har jag skrivit en recension av den svenska finansthrillern “Exit” med Mads Mikkelsen i huvudrollen, som jag såg igår morse.
Ett litet smakprov: “Någonting är ruttet i staten Sverige. Det Svenska Filmmanuset är idag en hafsigt hopkrafsad vägbeskrivning som man skriver ner i all hast för att komma iväg och så jävla snabbt som det bara är möjligt få ihop den där rullen. Manuset är bara ett litet skithinder som måste forceras innan man kan göra det där riktiga – Filma Filmen. Man behöver inte ha någonting att berätta, det räcker med att tillräckligt många personer ser förbannade ut i bild och säger “Vad fan menar du?”, “Vad fan sysslar du med?” och “Vad fan håller du på med? Va?”.”

Kunde även konstatera att man kan ta Mads Mikkelsen ur Danmark, men inte Danmark ur Mads Mikkelsen. Jag förstår verkligen inte varför han inte kan få prata danska istället för att bräka fram det där märkliga lätet som blir när danskar ska prata svenska. Och så har Samuel Fröler blivit allt mer lik Stefan Sauk, inte bara till det yttre utan även i sitt grova överspel.

Har även skickat iväg den senaste versionen av boken och en intervju med New York-kocken Marcus Samuelsson. Köpte en caesarsallad på Sirap på väg till kontoret (nya, sedan i måndags). Tänkte att en sallad kunde vara ett lite mer hälsosamt alternativ till Ciao Ciao-pizzan igår. Yeah right. Bacon. Dressing. Flottiga krutonger.

Läste att min gamla rumskamrat på VärnpliktsNytt, Niklas Svensson, entledigats från tjänsten som politisk reporter på Expressen efter att, liksom ett gäng folkpartister, tagit sig in på Sapnet. Minns hur han under tiden på VN försökte få till en intervju med Astrid Lindgren för att bli den som gjorde Den Sista Intervjun. Hon avböjde ständigt via ombud. Niklas var ofta glad. Och så snusade han. Prillorna släppte han ner i papperskorgen mellan oss båda. Jag krävde att han skulle spola ner dem. Han vägrade. Glatt. Han var även medlem i Halmstads moderatkommunister, i alla fall hade han en sådan dekal.
Alltså, han lever fortfarande och så.

Ikväll har tidningen Stureplan fest på Sturecompagniet. Har inte varit där på många år. Känns som att det kommer att dröja ytterligare ett par. Kanske ser extramaterialet på “Plötsligt i Vindslöv” istället.

Lintott.

"Jag älskar små lintottar. Är det fel i ett land som ursprungligen kryllade av dessa?”
Agneta Östman-Wenger, moderat och galen.

Stingslig.

Aftonbladets härlige chefredaktör Anders Gerdin har en liten spalt där han svarar på läsarnas frågor. Men nu har han fått nog av alla idioter som inte vill höja hans blaska till skyarna. Måttet är rågat. Helst skulle han vilja börja alla svar med "Hej miffo". Men där fick han nobben av Schibsted.

Under rubriken "Håll inte bara med – svara på frågan" skriver signaturen Thomas: "Jag har läst åtskiliga intressanta och intelligenta frågor som du tydligen inte behagar svara på. Det enda är ett ”jag håller med” eller liknande till svar. Ingen förklaring eller något om vad som ska göras åt problemet eller varför det blivit som det blivit? Jag kan väl inte bara säga ”jag håller med” till mina kunder när de har en fråga eller klagomål på något de uppfattar som fel från min sida. Det fungerar tydligen bra på seriösa och ansvarstagande Aftonbladet. Själv skulle jag blivit idiotförklarad"

Anders svarar: "Nej Tomas, jag tänker inte sluta med den här spalten. Till skillnad från dig finns det många som uppskattar den. Och att säga ”jag håller med” när man får klagomål från sina kunder tycker jag till skillnad från dig är bra. Jag har själv som kund stött på många affärsmän som inte håller med när man framför klagomål. Kanske är du en av dom"

Ujujuj!

Eller Mattias Forsberg i Alingsås som skriver: "Är BB-Jessica viktigare än Libanon? Den 22 juli toppades Aftonbladets löpsedlar av ”Big brother-Jessica i svår krasch”. För det första så skiter 99,9% av Sveriges befolkning i vad den där bruden och hennes bihang har för sig, för det andra så pågår det en konflikt i Mellanöstern som påverkar om inte oss i Sverige direkt så åtminstone en hel del människor i vår omedelbara närhet. Jag tycker att det är ett hån mot era läsare att tro att BB-Jessica intresserar mer än Libanon-krisen"

Anders: "Kriget i Libanon är fruktansvärt och berör mig lika mycket som dig. Därför skickade Aftonbladet snabbt reporter och fotograf till Beirut. Vi var för övrigt den enda tidning som fanns på plats och rapporterade i inledningsskedet. Detta gavs också stort utrymme i tidningen. Men det missade du tydligen"

Han kan minsann få till de där små slutklämmarna, Anders.

Det. Här. Är. Så. Konstigt. Att. Klockorna. Stannar.

"Här serverar hon barnmördaren champagne"

Rubriken finns i Expressen idag. John Mark Karr, misstänkt för ett otäckt barnamord för tio år sedan, fick flyga business class till Los Angeles: "Han sippade på champagne och lät sig väl smaka av middagen som serverades på vit linneduk och med silverbestick. Karr inledde världsvant med en paté samt en grön sallad toppad med valnötsdressing. Till huvudrätten - jätteräkor med ris och broccoli - beställde han öl och sedan ett glas med franskt chardonnay-vin följt av en chokladdessert. Senare dinerade han också på grillad anka och hann också äta en pizzabit innan färden var över"

Det får mig att tänka på Biljana Plavsic. Den serbiska krigsförbryterskan sitter sedan ett antal år på kvinnoanstalten Hinseberg. Och jag minns hur det för ett par år sedan diskuterades det lämpliga i att ge en massmördare tårta på dennes födelsedag. Jag tyckte det hela var mycket komiskt. För hur bisarrt hade det inte varit att vägra Plavsic tårta just för att hon varit delaktig i folkmord? "Titta här Biljana vilken god tårta...du skulle bra gärna vilja ha en bit, va? Nej du, här blir ingen tårta så som du betett dig!"

Filmjobb enligt Metro.

Miami Vice hit och Miami Vice dit. Överallt detta Miami Vice. Och tidningar som i samband med premiär och recension gör sidojobb på Miami Vice. Men vad gör Metro? Jo, man gräver fram Don Johnsons tre år gamla ragg. Sanna Palmgren heter hon. Hon hängde med Donpan ett par månader 2003.

Sanna berättar:
”Han var fortfarande skitfin i kroppen och så. Han var superfräsch”
”När du är med honom så är det som att vara med i en film”
”Han skulle ha kommit till Sverige och träffat mina föräldrar, men det rann ut i sanden”

Men det är svårt att tycka synd om henne.
Idag är hon ihop med Michael Brinkenstjärna.

Skiljetecknet är här – för att stanna.

Att Aftonbladet knarkar skiljetecken är ingen nyhet.
Bara idag fanns dessa kreativa rubriker:

Jägarna hittade kropp – i skogen
Barnen hittade knark – i kojan
Han träffar världsstjärnor – varje dag
Skvallra mer – och bli bättre på jobbet
Sov med öppet fönster – överfölls
Barn misshandlade – av krogägare
Slappa – och bli smart
Helge, 82, matade fåglar – blir vräkt
Legendarisk reporter kritiseras – för att vara för mjuk

Men hur kunde man missa dessa?

Göran Hägglund gillar att laga mat
"Jag vill veta allt om g-punkten"
"Jag släpper inte barnen med blicken"
Hannah Graaf fick svåra smärtor och kissade blod
The Magic Numbers fast på Heathrow

Se bara vad ett skiljetecken kan – göra:

Göran Hägglund gillar att laga – mat
"Jag vill veta allt – om g-punkten"
"Jag släpper inte barnen – med blicken"
Hannah Graaf fick svåra smärtor och kissade – blod
The Magic Numbers fast – på Heathrow

We Will Lock You.

Det här är fantastiskt – det japanska Queen-coverbandet Kween. Sångaren Yohei Eto är tjock, flintis och knappt en tvärhand hög. Men mustaschen sitter där den ska och gitarristen Kenji Wakibuchis hårman ger i alla fall någon slags hänvisning till Brian May. Tänk att ett av världshistoriens mest usla band gick att göra ännu sämre. Men ack så mycket roligare.

Dagens Böll.

En annan sak", sade Humkoke och tog en gul kexburk på hyllan som stod bredvid Murkes skrivbord, "vad är det för små bandbitar ni har i den här burken?" Murke rodnade.
"Det är -", sade han, "jag samlar en viss sorts klipp."
"Vad då för klipp?" frågade Humkoke.
"Tystnad", svarade Murke.
"Jag samlar tystnad."

Ur "Doktor Murkes Samlade Tystnad" av Heinrich Böll

My Life Is A Succession Of People Saying Goodbye.

Idag dog Arthur Lee. Eller kanske igår; jag vet inte. Jag läste i tidningen: "Arthur Lee avliden". Det säger ingenting. Det var kanske igår.

Var på pressvisning 09.30 av "Miami Vice". Lite lustigt att La Bodeguita del Medio i Havanna utmålades som det trendigaste som går i ett par skor när det i själva verket är en turistfälla värre än High Chaparall.

Gjorde en telefonintervju med Marcus "Aquavit" Samuelsson i New York.

Ringde Hotel Legoland i Danmark för att boka boende och gick, efter att ingen av oss förstod vad den andra sa för siffror, över till engelska. Kändes aningen knäppt.

Träffade Per strax efter tio på Kungsholmen-pontonen där vi drack en öl och sedan vidare till El Cubanito för ytterligare en. Sedan gick han hem till sina tre barn och jag cyklade hem till mina noll.

Vad hände, Borat?

Sacha Baron Cohen har gjort många extremt roliga sketcher som Borat från Kazakstan på besök i England, men den här trailern för långfilmen om Borat utlovar något helt annat. Det är fördomsfullt, föraktfullt, nedlåtande och cyniskt. Det är något helt annat än att driva med homofob rasistisk brittisk överklass. Nu är jag arg.

Passapåpris!

Kalla mig naiv, men är inte grejen med sistaminutenresor att det ska vara resor till ett lägre pris än vanligt? Just nu har Sterling Airways ett erbjudande om flyg (inget boende) till Malaga den 4 augusti till det facila priset 23 436 spänn! Eller varför inte en vecka i Rom (endast flyg här med) med avgång 13 augusti för endast 16 338 kronor? Häng på låset!

The Ultimate Självömkan CD

"Jeanne", Air & Françoise Hardy
"A French Love". Anna Ternheim
"Cripple and the Starfish", Antony & The Johnsons
"While My Guitar Gently Weeps (acoustic), The Beatles
"Lonesome Tears", Beck
"Puppet Love", Carter Burwell
"Stations", Denison Witmer
"Crossroads", Don McLean
"Liars Tears", Embrace
"A Love That Will Never Grow Old", Emmylou Harris
"Autumn Leaves", Eva Cassidy
"Message Personnel", Françoise Hardy
"N.Y.", Frida Hyvönen
"Vanishing Act", Lou Reed
"Signed D.C.", M Hederos & M Hellberg
"Daydream Believer", Mary Beth Maziarz
"Lifeguard Sleeping, Girl Drowning", Morrissey
"Philadelphia", Neil Young
"Here Comes The Flood", Peter Gabriel
"Burn", Ray LaMontagne

Gjorde stan osäker.

Ikväll mötte jag upp Stefan på hans kontor på Sturegatan, sedan gick vi och tog ett glas rosé på ett ganska öde Riche efter att ha konstaterat att alla uteplatser på Atlas var tagna. Vid midnatt tändes det i taket och vi gick hem.